Crónicas de pueblos en lucha

Sverige och Colombia: Från stöd till aktiv inblandning i statsterrorism

Escrito por Jorge Capelán Sábado 18 de Agosto de 2007 00:00

Artiklar - Latinamerika

En diskret notis cirkulerade i diverse specialiserade medier i slutet av maj 2007. Den 24 maj informerade Securitasⁱ att det svenska multinationella företaget hade "förvärvat 71 procent av aktierna i bevakningsbolaget Seguridad Burns de Colombia S.A." med löften om att köpa upp resten av det colombianska bevakningsbolaget år 2010 "beroende på företagets resultat". Burns är "en viktig aktör med stort förtroende och lång historik på säkerhetsmarknaden i Colombia. Företaget, som har en kontraktsportfölj av god kvalitet, har cirka 1.000 medarbetare och en årlig försäljning på cirka MCOL 21.500" eller 72 miljoner svenska kronor, förklarade Securitas i pressmeddelandet.

Bevakningsbranschen i Colombia är en del av krigs- och våldsmaskineriet.

Fredsnätverket REDEPAZ citerar i en artikel från juli 2006 en studie från fredsforskningscentrer CERAZ enligt vilken Colombia har karakteriserats som ett av världens våldsammaste länder. Våldet i Colombia har kostat uppskattningsvis 475.000 dödsoffer sedan 1979. För CERAZ finns en koppling mellan brottsligheten, osäkerheten i Latinamerika och "den parallella uppkomsten av privata säkerhetsbolag."ⁱⁱ

Bevakningsbolagens växande roll som en del i krigföringen hänger ihop med privatiseringen av våldetⁱⁱⁱ. Inte bara Berlinmurens fall och den globala nyliberala offensiv som brukar betecknas med ordet 'globalisering', utan framför allt tillämpningen av strategin av lågintensiv krigföring har medfört att antalet legosoldater och paramilitära styrkor med anknytning till både staters och multinationella företags intressen har vuxit lavinartat sedan slutet på 1980-talet. Det är inte bara som direkta aktörer i konflikterna som dessa bevakningsbolag anlitas, utan även som instruktörer av arméerna och paramilitären.^iv

I Colombias fall har krigets paramilitarisering drivits till det yttersta sedan slutet på 70-talet, då i arméns tidskrift nr 83 från 1976 man kunde läsa att ”paramilitära tekniker kan bidra med ett säkert och effektivt sätt att tillämpa våldet med politiska syften.”^v.Ungefär samtidigt uppstod i Colombia dödsskvadroner som Alianza Anticomunista Americana AAA och i början på 80-talet det ökända Autodefensas Unidas de Colombia AUC, som vid mitten av 90-talet hade mördat uppemot 25.000 vänsteraktivister och progressiva personligheter, varav 3.000 medlemmar i partiet Unión Patriótica.^vi

Bevakningsbolagen i Colombia är direkt inblandade i kriget. Redan 1998 påtalade Amensty International^vii att brittiska Defence System Ltds dotterbolag Defence Systems Colombia DSC köpte krigsmateriell från arméns 14:e Brigad anklagad av att ha deltagit i en ”massaker av 15 obeväpnade civila i byn Segovia i april 1996, samt av att ha haft kopplingar till paramilitära organisationer som ansvarar för omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat mord, 'försvinnanden' och tortyr mot civilbefolkningen.” Vapeninköpet gjordes genom det israeliska säkerhetsbolaget Silver Shadow och hade för syfte att försvara British Petroleums oljeledningar i området mot gerillans attacker.

Paramilititarismens symbios med privata bevakningsbolag är ännu ett led i normaliseringen av statens terrorkrigföring mot befolkningen. 1994^viii beslutade regeringen att legalisera grundandet av lokala vaktbolag under namnet ”Convivir” som i praktiken samlade hela nätverk av lönmördare i storgodsägarnas och knarkhandlarnas händer. I mitten av april i år påtalade den progressiva parlametledamoten Gustavo Pietro att president Álvaro Uribe godkände flera sådana bolag när han i mitten av 90-talet var borgmästare i departementet Antionquia. Hälften av de dryga 42.000 människor som hittills har registrerats som offer för det paramilitära våldet kommer från regionen.^ix

Securitas dotterbolag i Colombia är inget undantag. Företagets hemsida^x uppger att Seguridad Burns de Colombia är verksam i landet sedan 40 år tillbaka, i början som ett dotterbolag av Burns International Services Corporation för att uppnå självständigheten år 1996. Från början har företaget -som är ett av landets största - drivits som ett familjeföretag av två numera pensionerade överstar och släktingar Silvio och Manuel Agustín Carvajal Muñoz. Enligt de colombianska myndigheternas register^xi verkar Seguridad Burns i Bogotá, Medellín, Barranquilla och Cali.

En artikel publicerad i UNHCR:s hemsida^xii från 2005 som citerar Amnestys rapporter om läget i Medellín efter regeringens avmobilisering av AUC:s organisation Bloque Cacique Nutibara (BCN) ger en mycket kritisk syn av de privata bevakningsbolagens verksamhet: ”istället för att agera i stora starkt beväpnade och uniformerade grupper, som de gjorde förr i tiden, dessa grupper numera oftast döljer sin verksamhet genom att låtsas tillhöra privata säkerhetsbolag eller genom att arbeta som informatörer åt underrättelsetjänsten,” skriver artikelns författare.

President Álvaro Uribes avmobiliseringslag ”öppnar dörrarna för återanvändningen av medlemmar ur de paramilitära grupperna – även de som har gjort sig skyldiga till mord, kidnappningar, 'försvinnanden' och tortyr – genom att omvandla dem till säkerhetsvakter, civilpoliser och informatörer,” står i artikeln, som tillägger att paramlitärerna mördade minst 2.300 personer mellan 2003, då AUC förklarade ett ensidigt eldupphör och 2005.

Sverige betraktar Colombia som ett land med ”en starkt förankrad demokrati, en modern konstitution och en stadig ekonomisk tillväxt"^xiii och stödjer Uribes avmobilisering av paramilitärerna – som av många bedömare betecknas som en ”förhandling med sig själv”. Detta har kritiserats hårt av dem som vill se en politisk lösning på en konflikt som bottnar i landets skriande orättvisor samt i USA:s och de multinationella företagens intervention.

Men våra regeringars och våra företags stöd till statsterrorismen mot det colombianska folket fördjupas hela tiden.

Fotnoter

< Anterior		Siguiente >