Crónicas de pueblos en lucha

En kupp är en kupp och Honduras är inte Atlantis

Skrivet av Jorge Capelán Söndag, 26 Juli 2009 10:11

Artiklar - Latinamerika

[Refuserat av Sydsvenskan / Ordet] Forskaren Ulf Erlingsson, själv specialist i frågan om huruvida Atlantis existerade eller inte, försöker tillämpa samma metodologi på studien om den verkliga världen - med uppenbart absurda resultat.

Kuppmakarna i Tegucigalpa har agerat helt enligt landets författning, hävdar Erlingsson i SDS den 24/7. Det var i sista instans riksdagens folkvalda, förklarar Atlantiskännaren, som avsatte Zelaya för "högförräderi" och istället svor in Micheletti. "Detta är det enda som spelar roll för att avgöra vem som är Honduras statschef" fastställer Erlingsson.

Zelayas "högförräderi" bestod i att försöka få till stånd en icke-bindande folkomröstning - snarare en opinionsundersökning - om lämpligheten i att ta upp frågan om en ny författning av landet. Parlamentet behövde inte följa folkomröstningens resultat men skulle onekligen ställas inför ett allvarligt moraliskt problem ifall 60-70 procent av väljarna stödde presidentens förslag, vilket Zelaya var mycket säker på att få eftersom han är mäkta populär i Honduras.

Varför, om Zelaya avsattes på författningsenligt sätt, skickades soldater klockan 5:00 på morgonen den 28 juni att gripa honom? Var är häktningsordern? Varför utvisades han till Costa Rica och inte dömdes istället? Varför, om de som avsatte honom har det honduranska folkets stöd, vägrades presidenten rätten att återvända till landet den 5 juli? Varför stängdes oberoende tidningar och radiostationer? Varför utegångsförbudet? Varför massarresteringarna? Varför skotten mot folkmassan?

Just nu är hundratusentals honduraner på väg mot landets gräns till Nicaragua för att ta emot sin president. De gör det till fots, i trots mot militärens avspärrningar och förtryck. Sedan den 28 juni har ingenting fungerat i landet. Lärarna återvände till skolorna enbart för att förberedda fortsatta protester. Flygkontrollanterna har förklarat sig i strejk. Till och med poliserna har gjort det och vägrar delta i repressionen.

Ulf Erlingsson gör våld på demokratins starkaste grund, nämligen den som föreskriver att det är folket och inte små klick av oligarker som ska bestämma över spelreglerna. Zelayas stöd bland det honduranska folket bottnar i att han för första gången i landets moderna historia har vågat gå emot den lilla oligarki som har härskat över landet och som är van att skriva och tolka reglerna som det passar dem – inte om Chávez påstådda inblandningar.